Kapitel 5

När jag kommit hem igen så tog jag av mig kläderna och tog en varm dusch, det behövdes. När jag var klar tog jag på mig ett cupcakes linne och de matchande cupcakes shortsen och gick och la mig. Jag är ganska säker på att jag somnade den natten med ett leende på läpparna...





Jag drar ut en tröja ur byrån, grå med mönster i vitt. Neevaah,en svart med fågelmotiv på, inte direkt...
Vad sätter man på sig på en dejt med Niall Horan?! Om det nu är en dejt...
Jag hittar en grå klänning som jag helt glömt bort att den existerade och vet exakt vad jag kan ha till, min svarta kavaj som jag inte använder speciellt ofta(förutom på jobbet när jag ska verka vuxen). Jag tar en sjal till i härliga färger och strumpbyxor och skor i svart! Perfekt tänker jag för mig själv. Jag skyndar mig att duscha, och sen torkar jag håret. Jag gör en lite rufsig hästsvans och sminkar mig sedan, ganska naturligt men flickigt. Jag tittar på klockan som är närmare 11. Jag skyndar mig mot tunnelbanan för att köpa in mat inför den kommande veckan.

På mataffären tittar jag på lappen med massa saker nerkladdat, jag har en dålig ovana att rita på ALLT. Jag försöker urskilja vad som faktiskt står där och börjar med att köpa lite olika grönsaker, paprika, tomat och gurka. Jag går vidare och när jag en stund senare står och funderar på vilken pasta sort jag ska köpa så hör jag en liten kille som pratar med sin mamma,
"Sen sa Niall att jag hade en fin tröja!!!!"
"Jag vet gubben, du hade lika tröja som Niall"
"Jag älskar Niall!"
"Niall älskar säkert dig med gubben"
"Harry också!!"
"Ja Harry med!"

Det slutar med att jag står och ler, han var totally ett 1D fan, tidningen han hade i handen med 1D på framsidan avslöjade honom. Jag tar ner en påse med pasta och fortsätter handla. Klockan är ungefär halv 1 när jag packar ner all mat i påsarna och går mot utgången, jag går mot tunnelbanan som inte ligger så långt bort och 40 minuter senare har jag fullt upp med att få in allt i kylskåpet. När jag är klar äter jag lunch och sen sätter jag mig vid datorn, även om det är söndag så lär jag kolla mina mejl. Jobbet förföljer mig överallt! Jag rycker till när jag inser att jag inte har en aning om vart Cafe Laville ligger! 
"Google is my friend" säger jag till mig själv och laddar ner en vägbeskrivning. Jag tycker det är bäst att börja leta mig mot Cafe Laville som enligt Google bara tar femton minuter att gå till, för mig borde det bli en halvtimme alltså... 
Efter att ha frågat 3 personer på fem minuter hittar jag till Cafe Laville på 18 minuter. Jag funderar på att vänta utanför men går in och sätter mig så jag kan se ut genom fönstret. Någon minut senare ser jag Niall kliva ut ur en bil och titta sig lite omkring, han har lite mörkare Jeans, en hoodie som är grå och en lila jacka. Han drar ner jackan lite och sen kliver han in genom dörren på Cafe Laville.

Allt går ganska fort fast jag är livrädd. Niall kommer fram och jag ställer mig upp.
- Vad fin du är! Utbrister han och jag känner hur han får hela min värld att lysa upp.
- Tack, kul att se dig säger jag och vi kramar varandra.
En servetris kommer och frågar vad det får lov att vara och vi beställer en varsin kaffe. 
- Hur känns det att favoritlaget förlorade då?
- Perfekt svarar Niall, då får jag ju bjuda dig på kaffe! 
Jag ler och känner hur jag rodnar, jag sneglar ner på min väska i knäet och säger att det skulle han gjort i alla fall, det var ju dealen liksom? Säger jag.
- Just det, bra deal säger han och nickar, sen kommer kaffet.



HAHAHHHA
- Jag dör Niall!
Niall ler,
- Sofia, snälla sluta skratta! 
HAHAHA
- Seriously!
- Sluta prata sådära då, säger jag oskyldigt.
- Okej, vill du ha mer kaffe? frågar Niall.
- Nej det är lungt, jag kommer bara kissa på mig nästa gång jag skrattar, svarar jag. 
Niall använde sin "X-factor röst" och den är på riktigt helt stört rolig. I alla fall när Niall säger konstiga saker...
Efter en timme på Cafeét och två Kaffe och en muffin senare(2 muffins, ett wienerbröd och en milkshake för Niall) så går vi från cafeét. Han håller upp dörren åt mig.
- Vilket håll bor du åt? Frågar Niall när vi kommit ut genom dörren.
- Ditåt, jag pekar åt höger.
- Ska jag följa dig hem frågar han.
- Absolut, jag ler stort mot honom och han tar min hand.
Vi går och pratar om allt, Niall berättar om sin favorit musik och att nandos är den bästa maten i världen. Sen frågar han om Sverige och jag berättar massa vanliga saker om mig. Vi pratar och går upp för trappen och stannar precis under taket utanför min dörr och står och pratar i nästan en halvtimme, Niall är en sån person som gör att man alltid känner sig som sig själv, i alla fall de 3 gånger jag träffat honom. När vi tystnar tar Niall ett steg närmare mig, han ser lite osäker ut men sakta närmare han sig mig och våra läppar möts, han har en hand bakom mitt öra och den andra på min rygg. Jag lyfter mina händer och lägger dem runt hans nacke. 






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0