Jag kan ju försöka med "men jag känner Niall vi kysstes! jag råkade bara lämna honom när jag märkte det" till en vakt och se om jag får träffa honom. Knappast att det kommer lyckas. Jag tittar mot Kelly.

- Varför i helvete stack jag?

*En vecka & En dag senare*

Jag och Matthew gick upp på ena läktarlångsidan där vi antog att vi skulle sitta. Vi gick vid raden vi skulle sitta och läste på varje stol efter rätt stols nr. När vi väll hittade rätt var det nästan inga som satt där. Det var ett flertal platser lediga både brevid oss och över och under. För en gångs skull kanske vi var tidiga. Jag kollade på telefon, och ja det var vi. Matchen skulle inte börja än på ett tag. Jag och Matthew satt väldigt bra till för att varit sent ute. Vi snackar om vad som är bäst att äta när man är på matcher. Jag tycker lätt att det är sura bilar men Matthew håller fast om att det är snacks med cola till. Eftersom ingen vill ge sig så ger vi upp och båda håller med om att nog alla tycker olika.

NU äntligen börjar fler folk komma. Det blir färre och färre platser kvar runt om oss. Jag ser en människa komma in som han en jätte stor hatt, den är jätte amazing och har typ hela regnbågens färger på sig. Jag ser tre jätte uppklädda män stiga in alla har olika färger på kostymerna osv men annars ser de exakt likadana ut, det ser jätte fult ut och jag hör hur Matthew börjar as garva när han väl ser dom.

- HAHAHAHHAHAHAHA, hur ser som ut då?!?! jag har nog aldrig sett Matthew så road.

- haha, jag vet inte.. sjukt mobbat iallfall! svara jag.

Sen ser jag en kvinna med 2 små pojkar iklädd i tröjor som spelarna har (röda alltså) och strax bakom kommer nån som ser ut att vara deras far. De sätter sig över oss. Pojkarna verka tycka det är jätte kul. När jag kollar mot folkströmmen igen ser jag nån som ser ut som Niall. Jag får ögonkontakt med han när han just skulle vända åt höger, jag blir lite chokad och kommer och tänka på maskeraden... Fan alltså, vad hade jag gjort då alltså. Jag hade verkligen inte betet mig då. Men kunna det verkligen vara han här, nu? nää.. Plötsligt vaknar jag ur mina tankar av att Matthew puttar på mig och kollar uppåt. Jag kollar upp efter vad Matthew kollat på. Och då ser jag Niall stå där.

Jag kan ju försöka med "men jag känner Niall vi kysstes! jag råkade bara lämna honom när jag märkte det" till en vakt och se om jag får träffa honom. Knappast att det kommer lyckas. Jag tittar mot Kelly.

- Varför i helvete stack jag?

---

*En vecka & En dag senare*

Jag och Matthew gick upp på ena läktarlångsidan där vi antog att vi skulle sitta. Vi gick vid raden vi skulle sitta och läste på varje stol efter rätt stols nr. När vi väll hittade rätt var det nästan inga som satt där. Det var ett flertal platser lediga både brevid oss och över och under. För en gångs skull kanske vi var tidiga. Jag kollade på telefon, och ja det var vi. Matchen skulle inte börja än på ett tag. Jag och Matthew satt väldigt bra till för att varit sent ute. Vi snackar om vad som är bäst att äta när man är på matcher. Jag tycker lätt att det är sura bilar men Matthew håller fast om att det är snacks med cola till. Eftersom ingen vill ge sig så ger vi upp och båda håller med om att nog alla tycker olika.

NU äntligen börjar fler folk komma. Det blir färre och färre platser kvar runt om oss. Jag ser en människa komma in som han en jätte stor hatt, den är jätte amazing och har typ hela regnbågens färger på sig. Jag ser tre jätte uppklädda män stiga in alla har olika färger på kostymerna osv men annars ser de exakt likadana ut, det ser jätte fult ut och jag hör hur Matthew börjar as garva när han väl ser dom.

- HAHAHAHHAHAHAHA, hur ser dom ut då?!?! jag har nog aldrig sett Matthew så road.

- haha, jag vet inte.. sjukt roligt iallfall! svara jag.

- Du.. Jag tror jag går och köper mer snacks, och popcorn och dricka. De kommer ändå ta slut så taggad som jag är nu! Säger Matthew och kollar ner i sin halvtomma popcorn burk/låda.

Strax efter reser han sig och går iväg.

När jag kollar efter Matthew vart han går så ser jag en kvinna med 2 små pojkar iklädd i tröjor som spelarna har (röda alltså) och strax bakom kommer nån som ser ut att vara deras far. De sätter sig raden över oss. Pojkarna verka tycka det är jätte kul. När jag kollar mot folkströmmen igen ser jag nån som ser ut som Niall. Jag får ögonkontakt med han när han just skulle vända åt höger, jag blir lite chockad och kommer och tänka på maskeraden... Fan alltså, vad hade jag gjort då alltså. Jag hade verkligen inte betett mig då. Men kunna det verkligen vara han här, nu? nää.. Plötsligt vaknar jag ur mina tankar av att nån sätter sig bredvid mig. Jag trodde ärligt att det var Matthew som kommit tillbaka men när jag kollar så ser jag Niall sitta där.
- Hej säger han och ler.
- Hej säger jag chockat, jag sträcker fram handen, jag heter Sofia.
- Jag heter Niall säger han och fortsätter le. 
- Jag vet säger jag och sneglar på honom.
- Haha är du ett fan?
- Ehm jag vet ju vilka ni är säger jag, förresten förlåt att jag stack från maskeraden sådär. 
- Det är lungt jag hade också blivit förvånad om det var en så snygg människa under masken. Vi skrattar och sen frågar han varför jag sitter ner.
- För att det är min plats? svarar jag lite oroligt.
- Men på fel läktare!! säger Niall.
- Haha aldrig du håller väl inte på DC FC!? 
- Ge dig nu måste vi gå till RÄTT läktare Sofia! Niall ler och vinkar med mig. 
- Man vill ju inte skämma ut sig med er DC FC fans säger jag och ler.
- Manchester kommer förlora så vem kommer bli utskämd? Niall tittar på mig och jag suckar.
- Okej om DC FC förlorar bjuder jag dig på kaffe, du dricker väl kaffe? Undrar Niall.
- Godtaget och om manchester förlorar bjuder du mig på kaffe säger jag och ler stort mot honom.
Niall skrattar och när han gör det kisar han med ögonen. Jag skrattar åt hans skratt och sen påpekar jag att han borde gå innan fansen på den hära läktaren fattar vilket lag han hejjar på. 
- Vänta! Jag hinner stoppa honom, du ska få mitt nummer!
Han räcker över telefonen till mig och jag skriver in mitt nummer, vi ses säger han sen och jag nickar. 
- Hej då Naill.
- Hej då Sofia han ler mot mig och jag tittar rakt in i hans ögon.

Sen vänder han sig om och går.

Jag hinner inte märka att Matthew ens kommit tillbaks innan han frågar varför jag ler som en idiot!?

- Du kommer aldrig tro mig....

Jag berättade att Niall hade kommit fram osv... Medans jag pratade satt jag och kollade ner i mina händer och när jag pratat färdigt kollade jag upp på Matthew.

- ...Och det är därför jag sitter och ler, antar jag... Svarar jag.

- Okej killen från maskeraden alltså? Undrar Matthew
- Japp svara jag och innan vi hinner säga något mer så ska matchen börja. Det är fullt ös medvetslös på planen. Bollen går från ena laget till det andra och första målet görs av DC FC. Och precis efter det får jag ett sms av ett inte tillagt nr:

VI kommer vinna!!! Niall xx

Jag la till numret på telefon sen svara jag:

Aldrig i livet. xx

Just när jag skickat iväg smset gjorde Man Utd mål.

När matchen led mot sitt slut stog det 5-4 till Man Utd och det var inte lång tid kvar. Plötsligt gick allt fort och Man Utd hade gjort ännu ett mål 6-4 och sen var tiden ute. Så fort allt var klart började jag och Matthew gå ut från arenan och ut till busshållsplatsen. Bussen kom och snart var vi påväg ifrån den bästa match jag nånsin vart på!

Det plingade till i telefon, Niall:

Kan vi ses Imorgon, klockan 15 vid Cafe Laville? xx
Jag svarade:

Självfallet! xx

När jag kommit hem igen så tog jag av mig kläderna och tog en varm dusch, det behövdes. När jag var klar tog jag på mig ett cupcakes linne och de matchande cupcakes shortsen och gick och la mig. Jag är ganska säker på att jag somnade den natten med ett leende på läpparna...